Elias och jag tyckte det var en bra idé att klämma i oss två liter jordgubbar utan att blinka, så det gjorde vi under kvällssolen i Solbergaparken. Det hade varit jätteidylliskt om det inte hade varit för alla barn som hade skolavslutningskalas. Fast egentligen var det ganska härligt ändå. Ur detta kom i alla fall en fantastiskt relevant och bra diskussion om jordgubbarnas fysik.
Jag: Titta vad fina de är, alldeles blanka.
Elias: Och håriga och poriga och röda.
Jag: Ja, goda och glittriga.
Sen sa jag något om att alla mögliga jordgubbar var slampor, där någonstans dog det samtalet eftersom Elias påpekade att han tyckte jag överdrev en smula och dessutom var det tydligen lite äckligt att prata med någon som hade bär mellan alla framtänder. Äckligt? Vadå? I min värld är sånt bara charmigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar