För lite mer än tre år sen gav jag upp Norrköping och styrde kosan mot Stockholm via en liten omväg över Sydostasien. Första månaden i Stockholm bodde jag i Therese vardagsrum och sen hittade jag hem. Mitt hem blev Kärlekshotellet i Älvsjö. Och det har sedan dess verkligen varit hemma. En gul villa som blev röd och vars hyresgäster ständigt växlat. Jag kommer sakna allt det här. Balkongen, alla skrymslen, mina roomisar och mitt rum. Nu håller jag på att packa ihop mitt liv här, för det börjar närma sig sitt slut och ett nytt väntar en kilometer norrut. Ett liv med samma kommunikationer, mataffärer och promenadstråk - om jag vill. För det är ju faktiskt det som är grejen. Jag har lärt mig älska Älvsjö.
Om ett par dagar kommer jag för första gången på tre och ett halvt år bli varse vilka saker jag packade ner från vindsvåningen i Norpan. Det ska onekligen bli spännande att kolla över den Grundströmska loppmarknaden (jag gillar saker som inte passar ihop, mentalsjukhusvitt och kliniskt är inte min grej). Dessutom när jag en liten men ack så romantisk dröm om hur mysigt det ska bli att vara alldeles ensam och måla om min lilla lya. Det blir sunkbrallor, musik och kanske ett par folköl. I min fantasi är det väldigt mysigt, frågan är hur verkligheten kommer ta sig an den här dagdrömmen. Förmodligen kommer färgen bli helt ojämn och jag kommer tröttna efter ungefär fyra minuter in i spacklandet. När jag tänker efter så vet jag inte ens hur man spacklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar