Johanna tog med mig på förhandsvisningen av filmen om Cornelis. Min uppväxt var kantad av hans visor och det är lite märkligt att kunna hela texten till låtar som jag knappt minns titeln på. Efter att ha sett ännu ett musikerliv skildras på det där något självdestruktiva viset, börjar jag misstänka att framgång är världens farligaste drog. Sen gick jag hem och lyssnade på Papillas Samba och Sambaliten sådär 15 gånger på rad.
Han drog upp mig upp ur havet, han var min frälsarkrans
han räddade mitt liv en gång, nu räddar jag hans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar