Lyssnar på Håkans nya skiva och som vanligt hittar han orden jag själv skulle vilja ha. Det har gått 10 år med Håkan nu, det är nästan halva mitt liv. 10 år är en lång tid och då är det väl inte så himla konstigt att han påminner om både sjukt underbara stunder och saker som har gjort outhärdligt ont. Jag får precis som vanligt en klump i magen av Håkan. Det är nog allt fint och allt trasigt som trasslat ihop sig och lagt sig som en sovande björn i bröstkorgen.
Såhär sjunger Håkan den här gången:
Man måste genom skam
Man måste genom dimman
Man måste dö några gånger innan man kan leva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar