Filip och Fredrik har gjort det igen, deras "Lite Sällskap" är tveklöst den härligaste och roligaste dejtingserie som jag någonsin sett. Här finns inte så många trånade våp, smygkåta bönder och ett litet plus är ingen behöver dejta någon i mörker. Fast det är inte detta som gör den här serien så fantastisk, det som bankar till hjärtat är att de låter allt hända, precis vad som helst. Det är skönt att deltagarna skickar hem alla sina friare och istället startar föreningar mot porr, eller skickar hem alla sina karlar för att de har träffat någon annan, kanske rentav den rätta. Jag tycker om att produktionen tillåter allt och tvingar sig till att anpassa sig efter sina deltagare. Jag har funderat en del på Alex Schulmans krönika om lappen på Paradise Hotel som uppmande personalen att prata tyst för inte störa realityn. Jag tycker inte Filip och Fredrik stör inte verkligheten, de låter den hållas och utvecklas åt det håll den vill. Så funkar livet och därför älskar jag "Lite Sällskap". Det gör mig ont att sista avsnittet går redan på måndag.
Och till den som nu vill knäppa mig på näsan och tala om att serien är klippt och vinklat hejvilt, så vet jag redan det. Men med hjärta kommer man ganska långt och störst av allt är kärleken. Sägs det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar