Jag har lärt äntligen lärt mig beema mig själv. Det är mycket enkelt, man bara somnar på bussen och nästa gång man öppnar ögonen åker man över vattnet där Stockholms höghusljus speglar sig. Jag kommer aldrig vänja mig vid att åka in i Stockholm när jag har varit borta. Jag vill inte vänja mig för det är alltid så vådligt vackert.
Fyra dagar i Norrköping och jag har hunnit med väldigt mycket, träffa alla jag ville träffa, rida en sväng bland höstlöven, gå på Halloweenfest och bada badkar hemma hos mamma. Den här helgen har väldigt många gamla saker varit närvarande. På gott och på ont. Visst lär man sig hantera alltings förgänglighet till sist. Visst lär man sig att de som alltid trampar på folk aldrig hittar skäl att handla annorlunda. Till sist är jag glad för alla jag har. Det har jag ändå haft vett nog att lära mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar