Tiden på 26 kvadrat

Det tydligaste tecknet på att tiden går och att dagarna växlar är att mina p-pillerkartor tar slut ibland. Det är där framför badrumsspegeln jag upptäcker att det redan är fredag fast att jag hela tiden egentligen trott det är onsdag. Jag äger ingen almanacka, alla viktiga datum minns jag ändå och förutom klockan i mobilen äger jag inte speciellt mycket tid. Den har jag hösten till ära sålt ut till ett multinationellt företag och jag vet ändå inte hur mycket tid man egentligen behöver. Det tydligaste tecknet på att tiden går och att dagarna växlar är att jag vaknar åt fel håll 04.53 ganska regelbundet och alltid tänker att det är dåligt för ryggen att mitt fönster drar så förbannat för att sen somna om några timmar till i min för evigt knarrande säng. Déjà vu, men än så länge är det ljust när jag vaknar. Jag har tagit ganska så många djupa andetag, gråtit i duschen och skrikit åt tiden 'Do your thing'. Det verkar den ha gjort för i badrumsskåpet har ännu ett kvartal passerat och om jag inte funderat så mycket på brödtext och saker på kamerornas näthinnor så kanske även jag hade märkt det.