The fear speach.

Inte för att jag har tänkt att skaffa barn inom den närmaste framtiden (läs jättemånga år). Utan mer för att jag började undra när Linda väckte tanken i mig igår, så tog jag mig ett samtal med mamma idag. Jag sa ge mig sanningen, hur jävligt den än må vara, hur i helvete överlever man en förlossning? Hur vidrigt är det? Först blev hon lite tyst, blommor och bin har väl aldrig varit riktigt hennes kopp te. Men sen så rann svaren ur henne. Jag är helt säker på att hon ändå underdrev lite. Om det någonsin vankas tillökning i mitt liv så är adoption ett alternativ som inte alls känns långt borta efter den här pratstunden. huh.