Fredag, lördag, tillvaron.

Jag ligger i min säng (den luktar väldigt gott just nu) och fixar spellistor. Mitt fönster är öppet och utanför kvittrar fåglarna. Tydligen har de kvittrat hela vintern, men jag har inte hört dem. Det kan eventuellt bero på att jag inte har lämnat huset utan att ha lurarna så hårt inpressade i öronen att de nästan pussat mina trumhinnor och ovanpå det en rejäl luva. Kanske är det därför jag inte har hört fåglarna. Eller så är jag kanske bara döv. Eller så har de inte kvittrat för mig.

Igår hade jag en liten middag och ett ännu mindre ensamhemmadisco. Jag lagade extremt många rotfrukter i ugn som sedan Simon och Eric hjälpte mig att äta upp. Jag kände mig lite som Natta när hon agerar finsk matmor. Gossarna hade fått efterrätt på sin lott och Eric blev da bananasplitmaster. Han gjorde gigantiska portioner av den manliga(?) desserten, det spårade ur ungefär när vi började leka att chokladkexen var cigarrer. Väldigt mycket rödvin blev det också. Kvällen fortsked och Eric fick feta cravings på oljefatsmusik, vår lilla tillställning blev därmed karbisk för en stund. Jag undrar vad det är med den där karln, när vi pluggade kunde han få idéer om att besöka pubar med mörk träinredning. Och nu oljefaten. Var ska detta sluta? Kvällen slutade med att någon som ägnat kvällen åt att tömma en parkering på vatten trillade in och prompt ville lära mig att sitta i lotusställning. En otroligt bra grej att öva på efter tio glas vin.