Kroppen och instinkterna

Jag kom på en sak igår som jag egentligen redan visste, alltså kom jag snarare ihåg det. Hursomhelst, jag älskar när intellektet och kroppen särar på sig. När instinkterna tar över, tankarna försvinner och allt som finns är nu, nu, nu. I nuet finns bara kroppen och instinkten. Inga fåniga tankar om vad som ska hända om fem minuter. För allt som finns är där och då.
Jag borde träna mer, för det är ett av två sätt att uppnå den där splittringen. Man kan ju fråga sig vad som är så himla instinktivt med att lyfta vikter, men det verkar som att kroppen vet allt om att lyfta saker utan att hjärnan behöver lägga sig i.