Konståknings-VM

När Prins Valiant har somnat i soffan dansar råttorna på bordet. Eller snarare över isen i Turin. Konståknings-VM. Jag frossar loss på smaklösa kreationer, avancerade hopp där centrifugalkraften utnyttjas till max och bistra tränare. En sak som alltid berör mig lika mycket är när konståkarna trillar, de kraschar rakt in i - och förbi sin egen dröm. Pang boom. In i sargen. Det måste göra så ont. Kommentatorerna säger "Ajajaj! Det där kommer kosta poäng sen". Är det någon som vet vad det kommer kosta är det den som ligger där med ansiktet mot isen. Men the show must go on och åkaren tar sig alltid upp och fortsätter mot nästa trippeltoeloop och poängbänken där de får veta vad fallet verkligen kostade (fyra poäng, en medaljplats, sponsorer, en framtida proffskarriär). Framtvingade leenden, maskotar och ändå vink,vink till kameran genom tårarna. Prins Valiant vaknar och frågar "Vafan är det vi tittar på?" Vad ska jag svara? Andra människors olycka eller världens mest tekniska sport? Konståkning verkar vara väldigt farligt - för både kropp och själ. Idag är det herrarnas korta program.