Färjan

Då har man gjort kryssning då. Check. Det är något som är väldigt märkligt med att åka på en nästan helt öde finlandsfärja.Ok, att kalla den öde är kanske en överdrift, men en mycket liten sådan. Att färjan var som ett spökskepp påverkade inte oss så värst mycket iallafall. Det var värre för dansarna i dansshowen som uppträdde inför en icke existerande publik. Det var lite sorgligt och jag tyckte synd om dem.
Kvällen fortsatte och fortsatte. Det blev hyttfest, trappfest, korridorsfest och det var hysteriskt och roligt.
Vad tror ni händer när man stoppar ett helt gäng studenter på en båt och säljer billig öl i taxfreen? Ganska enkel matte. Folk kommer börja leka Jag-har-aldrig och folk kommer förr eller senare byta saliv med varandra (och/eller andra). Det här var morgonens samtalsämne. Vilka hade pillat på någon som går på skolan? Det var ju en del. Malin och Jenny hade kartlagt det hela, ihjälskrattningen var inte långt borta. Någon gång under kvällen hade jag ett konstigt samtal med en Irish snubbe. Allt han sa var "You look gorgeous! You have a gorgeous face! You look gorgeous!" Snällt förvisso, men kanske inte det mest givande samtalet i världshistorien. Jag tror inte att jag någonsin fick nåt svar på om vad ett gäng irländare gör på en öde finlandsbåt en tisdagkväll i januari.
Vi hade hela diskot för oss själva och folk hade tydligen hållt i gång till klockan sex när det stängde. Inte jag dock.
Idag hängde bakfyllan som ett regnmoln över båten och det borde väl ha däckat folk. Då hände något som nästan uteslutande bara sker på festivaler. Det började om. Hytthängfesten återuppstod. Bara att öppna en öl till och svara på någon märklig sanning eller kånkafråga. Kort sagt, jag har haft riktigt kul och det är väl bara att inse att folket på min skola inte är kloka. Men som Tor och Eric sa, What happens on the boat stays on the boat och det är väl för väl det.