Vi har kommit till en kateogori som jag själv delvis tillhör. Eftersom jag gör det, så försöker jag att inte utsätta mig för situationer där jag tvingas konfronteras med det så ofta. Vi kan kalla den här för
Vi-som-har-ganska-taskig-koordination-kategorin.
Kommer ni ihåg när man körde aerobics på gympan när man gick i högstadiet? De där få gångerna som fotbollskillarna var de som gick frusterade från lektionerna. När jag var yngre så hade jag jättekul åt det. Nu är det som att jag är en fotbollskille när jag försöker mig på den sortens gympa. När hurtbulleledaren skriker om att man ska lägga på armar, skuttar upp och ner med alla kroppens delar perfekt samtidigt. Då tänker jag, men shit inte än, jag har ju inte knappt fått i gång fötterna! När man hjälpligt lyckas vifta åt rätt håll så kan man ge sig fan på att det fem, sex nya rörelser som ska hanteras. Allt slutar med att jag skrattar åt eländet och skäms. Det är när man kommer tillrätta med det, som man inser att man definitivt inte är ensam om inte kunna koordinera sin kropp. Folk är otakt och gör sina egna varianter runt om i salen. Då ler jag lite till och försöker få åtminstone benen att gå åt rätt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar