Klättring

Klättring alltså. Jag provade och vilken grej! Vilken kick! Det var riktigt roligt. Och kanske en tredje väg till det exakta nuet. Det som gjorde det så roligt var en mix av tre saker; adrenalin, problemlösning och utmaning. Jag tog mig betydligt högre upp än den där halvmetern jag trodde att jag skulle klara, fast aldrig hela väggen. Efter första försöket var jag helt skakig. Adrenalinet. Efter femte försöket var jag ännu mer skakig. Mjölksyran. Nu sitter jag har här med två skinnflådda fingrar, handleder som är så ömma att det knappt går att skriva för hand och bara längtar efter att ta mig hela vägen/väggen upp. Det enda upplevelse jag kan jämföra det med är första gången jag dök och det tjatar jag ju fortfarande om. Tre år senare. Jag är så himla glad att jag provade.