Någon gång ibland. När man minst anar det och avsett vad man har bestämt med ödet så springer man ibland på personer som berör och påverkar en på sätt som man inte alls hade tänkt eller förväntat sig. Varje det händer blir jag lika förvånad. Ändå är det betydligt vanligare att människor är fina och bra än till exempel vulkankriser drabbar världen. Jag kan ju försöka inbilla mig att jag står över sånt där. Pyttsan och fan heller. Jag är vare sig för hård eller för skadad för att åka lite emotionell bergochdalbana lite då och då.
I"About a boy" hävdar Hugh Grants karaktär att han är en ö. "I'm fucking Ibiza". Jag har oroväckande lätt att relatera till det där citatet. Jag måste inse att om jag är en ö - så är jag en del av en skärgård. Vi måste acceptera att någon gång då och då kommer den där typen av personer trilla ner i huvudet på en. Frågan är om rädsla och frustration är ett bra sätt att hantera det på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar