Jag vet. Det är bloggtorka här nu igen, så är det ibland. Livet är rätt fint just nu. Ingen sömnbrist och inte så mycket stress, men ändå litelite tråkigt någonstans. Långt i på insidan längtar jag lite efter något, men jag vet inte riktigt vad. Kanske Ylva, Emilia eller Natta. Kanske efter definitioner eller något på andra sidan jorden, jag vet inte riktigt som sagt. Det känns som att jag fördriver tid, en lite lagom olustig känsla. Jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag vill, så är det ju stundtals, men jag har svårt att acceptera det. Ibland får jag känslan av att jag väntar på att något ska börja. Men vad är det egentligen som ska börja? Allt pågår ju redan. Är det möjligen framtiden som ska börja? Har inte den redan börjat? Kanske, kanske har jag tagit till mig av alla samtal om att man kan inte kan leva med en veckas framförhållning för alltid. Det är bland annat sånt här jag funderar över när jag inte tycker att jag har så mycket att skriva här. Inte så spännande, eller hur. Jag har ett hemligt bloggarkiv, i det sparar jag inlägg som jag av något skäl låtit bli att publicera. I ett av de där inläggen finns allt jag skulle vilja säga för tillfället, jag bidar min tid och funderar över vilken nytta det skulle göra att blotta allt det där. Egentligen kanske det snarare är en dragkamp mellan modet och frågan om någon verkligen vill läsa det. Hm.
PS. Jag hoppas innerligt att det jag väntar på är sandalpromenader, solsken och lite fintid i Vitan. Inte på att saker saka börja gå åt helvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar