Delete

Jag misslyckades. Igen. Som alltid. Jag kan helt enkelt inte få till det där med relationer. Det verkar som att det inte går att vara kär i mig och jag undrar vad det är jag gör för att det ska vara så himla omöjligt. Jag är så förbannat trött på att det här händer och fortsätter hända. Igen och igen. Igår klev personen som har vält min värld på alla möjliga roliga sätt i tre månader ur sin bil och förklarade allt han inte kände. Och jag fick till slut säga allt som jag har hållit käft om, allt som jag inte har låtsas om, alla känslor jag förbjudit mig själv att ha. Till slut lät jag allt simma upp till ytan. Vet ni vad det värsta med det här är? För det är faktiskt inte att han inte vill ha mig som svider mest - det är att jag kommer behöva vara utan den här människan. Någon som jag faktiskt tycker om på riktigt och för alla möjliga konstiga saker. Det här gör så satans ont, mycket ondare än jag förväntade mig. Och fan i helvete vad jag kommer sakna honom. Det är nog det värsta, att sakna någon som aldrig har tillåtit mig att längta efter honom.