Det finns saker jag är rädd för och saker jag är hysteriskt dödsrädd för. I den sista kategorin hittar vi bland annat blodproppar. Det är lite därför jag inte är förtjust i att flyga, hinner knappt sätta mig i planet innan det börjar sticka i benen och jag känner hur blodpropparna kommer. Därför äter jag alltid magnecyl när jag flyger, det är lite blodförtunnande och då känns allt lite tryggare. På vägen till Thailand frågade jag mina finska stolsgrannar om de stacks i benen på dem också. Det gjorde det inte, men deras blickar vittnade om hur jag framstod - lätt hypokondrisk alternativt galen. Oftast är jag inte oroad över blodpropparna när jag befinner på marken, men ibland, vissa nätter sticks det överallt och jag är säker på att det kommer säga smock och så sitter det en blodpropp i lungan. I natt var en sån natt, jag lyckades jaga upp mig själv så pass att jag till slut inte vågade somna. Man vet ju liksom inte, man går aldrig säker för blodpropparna. Jag undrar varför och varifrån den typen av trevliga fantasier kommer ifrån. Hur störd är jag egentligen?
Idag har jag curlat mig själv för att väga upp. För den hemska natten och andra tråkigheter. Så kan man också göra och det fungerar faktiskt ganska bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar