Inte hetsa tiden

Solen lyser utanför mitt fönster, i det blekgula ljuset svävar då och då en fågel förbi. Jag ligger i min säng och tycker för första gången på veckor att något är fint. Idag ligger jag inte här för att slentriansova och inte för att försöka hetsa tiden framåt, utan bara för att jag känner för det. Idag har jag klättrat igen och jag tog mig hela vägen upp! I slutet av repet fanns lugnet och för första gången på veckor slapp jag slåss mot saknaden. En bra dag även om livet känns mer ironiskt för var dag som går.