Som dotter till en läkare och uppvuxen i ett hem med kompresser, skalpellblad och kirugtejp, men utan ett enda plåster - borde jag om någon vara rustad att stå ut. Som tur var hade Mormor en hylla full av bruna bandagerullar och Farmor hade alltid plastplåster i minst tusen storlekar. Det var ju förstås lyx båda delarna. Nästan så man hoppades på att slå sig eller vricka foten lite. Bara lite, bara tillräckligt för ett litet bandage eller så.
Eko:"Men lilla hjärtat jag har inga bamseplåster".
Tack jag vet. Jag vet. Jag vet. Jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar