Klaus och Riddarfalken på Ikea

Eric och jag bestämde oss för att göra något man aldrig gör en bakislördag. Vi gjorde det man borde undvika som pesten i slutet av veckan och begav oss till frossans högborg för Svenssons. Kamprads palats och imperium av värmeljus, klippansoffor och 5-kronors korv - Ikea. Vi var lyckosamma nog att få till vår första kändisspotting redan i matkön. Framför oss stod Göran Greider. Han valde de klassiska köttbullarna. "Riktig arbetarmat" konstaterade Eric och klämde en tallrik av nationalrätten. Till vår stora glädje insåg vi att Ikea numer serverar öl till maten. Det kändes olagligt att dricka en kall där, känslan av att göra något förbjudet la sig som en krydda på skummet. Absolut tasty. Eric la fram en cynisk liten teori om att folk säkert shoppar mer om de har ett par öl innanför västen och så är det säkert. Efter att ha gått genom alla avdelningar, provlegat sängar, känt oss som hemma, hummat och sagt "kanske en sån här" nådde vi slutdestinationen - kassan. Jag med några prickiga skålar och en lampskärm. Eric med en fingergroda. Tack Ikea för ett väldigt bra sätt att roa sig en regnig skitlördag i maj.