Det blev en liten sväng på Nada med My igår. Teresa och hennes syster tittade förbi också. Väldigt trevligt, den schizofrena DJ:n till trots. Vi snackade om misslyckandet och paniken i att inse att man har bokat träningspass med massa koordination. Det är tydligen inte bara jag som inte kan få fötterna och armarna att samarbeta. Den här veckan har varit en vecka av uppenbarelser, i onsdags upptäckte jag till exempel att Systemet säljer öl för alla sorters humör. Det kallar jag service. Mina nerver är verkligen inte i världens bästa skick. Det var ganska tydligt igår när min Smakis fastnade i automaten och min spontana reaktion var att ta till tårarna (jag grät inte, men jag ville). Som tur var dök ett gäng vandaler upp och bankade ut den ur maskinen åt mig. Man tackar. De fortsatte banka även efter att Smakisen var ute och allt möjligt trillade ur den stackars automaten under misshandeln. Vandalerna jublade och tyckte gratis Snickers var gott.
Till en annan sak, när man verkligen måste få något ur världen, hur kommer det sig att det är ett maraton av röda dagar just då? I vanliga fall när man skulle behöva ett tjog röda dagar kan man ju ge sig fan på att det kommer vara måndag för alltid.
Bilderna är lite konstiga eftersom jag inte riktigt vet hur min nya supersnajsiga fotoapp funkar. Varje foto är ren skär gambling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar