När det blir jobbigt har jag ett hemligt vapen. Eller det är ju inte så hemligt att prestationerna är min bästa vän (och värsta fiende, iallafall när prestationsångest kommer och tar mig). Alltså tar jag ett djupt andetag och hoppar i prestationsträsket. Den där karriären som jag så hett åtrår ska nu få sitt. Nu jävlar. I dag känner jag inget, tänker inget. Jag bara gör. Just nu försöker jag få mig själv att ringa ett väldigt viktigt samtal. Måste bara samla kraften och kanske tänka lite. Det kan ju vara en bra idé att veta vad man ska säga när det vankas samtal av den här kalibern.
Igår började Jimmy och jag styra upp våra planer för Exil. Exil 2.0 eller helt enkelt The New Era.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar