Serieknark

Imorse blev jag väckt av en otroligt gryningsälskade sadist som ringde och kvittade i luren. Nu är jag vaken alldeles för sent för att jag vill det. Det är en sån kväll. Jag tvättar och förnuftet ligger väl och myser i torktumlarn bland mina trosor. Klockan är långt bortom läggdags. Förstår det och kunde inte bry mig mindre. Jag drar på ännu ett avsnitt av How I met your mother, för tillfället knarkar jag den serien. Jag brukar sällan skratta högt när jag är ensam, men det händer igen och igen just nu. På Medieskolan för väldigt längesen lärde jag mig att människor tycker bäst om saker de kan känna igen sig i, och helst de där lite knäppa sakerna som gör folk unika. Hela HIMYM bygger på den sortens igenkännig - klart att jag måste älska det. Mellan avsnitten försöker jag skriva en recension om något helt annat. Det går sådär, jag vet nämligen inte vad jag tycker om det jag skriver om och då blir naturligtvis svårt att få det på pränt. Mina anteckningar är dessutom helt schizo, trodde jag verkligen att de där oläsbara gungbrädsanteckningarna skulle hjälpa mig? Note to myself: Skaffa ficklampa, prova fokus.