tisdag 16 februari 2010

Att knarka repeatknappen - Real Love by Beach House

Jag har precis gjort en livslinje över mitt liv. Den är en sorts läxa som jag har fått. Jag ska på den här linjen markera bra och dåliga saker som har hänt mig, jag vet inte riktigt vad det ska vara bra för, men jag gör det ändå. För att se båda sidor antar jag. Det jag inser är att det de senaste fem åren har varit helt hysteriskt fulla av händelser. Bra och dåliga. Lärorika och meningslösa. Ska det fortsätta såhär kommer jag behöva anställa en livsassistent.

Jag har fastnat i en låt, Real Love med Beach House, jag tänker bara en gång till och det har jag tänkt sen jag åkte pendeltåg imorse. Hur många gånger kan en gång till vara? Missa inte det växande pianot, tamburinen och alla småljud. Pianosolot 3:50 låter som att springa upp för rulltrapporna för att komma fram till sin någon lite fortare. Så jävla fint. Bara en gång till...

Inga kommentarer: