Med jämna mellanrum i mitt liv blir jag kallad för gumman, alternativt lilla gumman. Det är förstås alltid män som säger det, men bara en endaste gång har jag varit med om att det har varit för att trycka ned mig. Då var det en macho vaktmästare i Hageby centrum som valde att lilla gumma mig när jag inte var bästa vän med en bråkig pallyft. Något i stil med "Det går inte så bra för dig va? Lilla gumman". När han senare fastade i en dörröppning med nämnda pallyft passade jag på att säga "Det går inte så bra för dig va?" och frågade om han behövde hjälp. Han tackade nej, såg sur ut och jag hade fått min hämnd. Hursomhelst. Det händer då och då att män väljer att kalla mig gumman och jag uppfattar att de gör det för att vara lite gulliga, eller i vissa fall för att retas. Det jag inte förstår är varför är lilla gumman är deras självklara val ? De hade kunnat välja sötnos, gullet, stumpan eller annan valfri synonym åt det hållet, det finns ju hur många som helst. Lilla gumman är lite sliskigt och inte särskilt triggande. Frågan jag inte kan släppa är varför. Varför lilla gumman? Min teori är att det antagligen har med min litenhet att göra. Möjligen är tanken att det kan låta lite lätt omhändertagande, även om jag måste kisa med öronen för att höra det. Eller så är det bara helt enkelt roligt att jag uppenbarligen blir så pass irriterad att jag till slut skriver meningslösa blogginlägg om det. Nå - är jag helt fel ute?
Ett litet musiktips. Shotgun Language är en charmig väv av 50-talsgitarrer, pojkrum, Chris Isaakvibbar och andra fina saker väl värda din uppmärksamhet i 10 minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar