Dödsförkylningen tog mig till slut. Samma förkylning som har gått igenom hela min seminariegrupp nådde till sist mig. Skratta bäst som skrattar sist, eller låta oss för formens skull välja ordet nysa. Nysa är nämligen det nya svarta och jag drar till med minst 14 stycken åt gången, ska man göra något ska det vara ordentligt. Lite så resonerar jag. Samma med snoret. Det är en översvämning som hade orsakat stora jordskred om det hade ägt rum i Bangladesh. Hela min hjärna simmar som en liten unge på en madrass i Medelhavet. Fast min hjärna simmar i snor, inte i turkost underbart saltvatten. Hur mycket slem kan en så liten näsa som min producera? Löjligt mycket uppenbarligen.
Utanför min snorvärld snöar det och hela kollektivtrafiken har kollapsat. -20 grader, is och störda mängder snö. Jag sa redan i julas att jag hade fått nog, ingen mer snö! Please skona mig! Men icke, här skonas inte någon. Utöver den här lilla parentesen är tillvaron ganska fin. Jag bakade igår, visserligen fick jag hjälp, men den stora framgången var att jag inte stressade ihjäl mig under processen. Saker fick ta den tid de tog. Och det där är lite utav min nya grej. Lite mindre härs och idiotisk självpress, saker tar den tid de tar. Jag kan välja att simma och plaska som en dåre i Medelhavet, eller bara ligga lite på madrassen och guppa just nu. Havet kanske tar mig till platser jag aldrig hade funderat på annars och trivs jag inte så är det väl bara att jag krålar vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar