Väldigt lugn i lejongapet

Mellan halsgropen och axeln luktar huden som den brukar - antar jag - för jag känner inga dofter längre, mitt luktsinne har försvunnit i syndafloden/snoret. Min värld präglas av en stillsam förvåning. Jag hade väntat mig alla varningslampor i hela världen skulle börjat blinka nu, att saftblandarna skulle vispa stormvarning och att sirenerna skulle skrika hysteriskt. Men det händer inte. Inget händer. Det är bara tyst och jag är inte det minsta rädd. Bara lugn. Och det är det som förvånar mig, detta märkliga lugn. Det är som att jag vet att lejonen inte kan tugga i sig mig.