Avokadoteorin har stött på patrull och jag ser den i ett lite nytt ljus. Det var den här kommentaren som tände lampan"Och sen då? Vad händer när ni har hittat en perfekt avokado? Jo, det vet jag. Ni smaskar i er den och lämnar bara ett tomt skal kvar". Jag ska sanningsenligt säga att jag aldrig har sett på det utifrån avokadons perspektiv förut och jag inser att det kanske är dags att ta till sig det synsättet.
Jag tentapluggar och det går lite bättre än förväntat. Fokus brukar inte infinna sig när det brinner i knutarna. Nej, fokus dyker upp när hela huset står i ljusan låga. Det är så det fungerar i min värld. Lite påfrestande, men ack så effektivt.
Förövrigt har jag en fånig idé om att ha fotoutställning här om ungefär om en månad. En digital utställning förstås. Vi får väl se.
En annan sak, om man är på gymmet tillräckligt tidigt på morgonen så är det inte några stönare där, bara ett gäng söta tanter. Och jag gillar ju tanter. Jag blir glad av tanter. Gärna sådana med perfekt lagt hår och rullväska, men även gymtanterna. Idag hälsade oss en personaltant trevlig dag och bad oss att gå försiktigt på väg från träningen. Det hade inte varit hälften så fint om en stönare hade gjort det. Eller jo, det hade varit hysteriskt roligt om en riktigt biffig bodybuilder-stönare hade anlagt orolig-blicken, lagt en hand på min axel och bett mig att tänka på var jag satte fötterna med tanke på att det är rätt halt ute - bara sådär helt appråpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar