Wednesday, amish, döden. Ett litet mantra som dyker upp lite här och där. Någon kanske undrar vad det är? Det är faktiskt min och Matildas hittills ofödda (förlåt, jag ska fixa!) modeblogg. Det finns nog ingen som delar samma fascination för dystra, strama kläder som Matilda och jag gör. Wednesday Addams, amish, döden är helt enkelt våra stilikoner. Nu vet ni det. Matilda har funnits i mitt liv superlänge. Mestadels på avstånd, men då och då har våra vägar korsats via gemensamma vänner. På senare år har vi till slut funnit varandra och det är något jag väldigt glad över. Matilda är nämligen en himla smart och så klurigt rolig person, jag blir typ golvad varje gång vi umgås. Ibland är jag dock rädd för att prata ihjäl henne, men hon säger alltid bara saker i stil med ”fortsätt”. Jag har aldrig haft tråkigt med Matilda och det är alltid väldigt spännande att aldrig riktigt veta vilka vägar hennes tankar kommer ta. Hur hon egentligen tänkte när hon hade mage att flytta tillbaka till Uppsala, förstår jag däremot inte. Ibland tänker jag på en kubbturnering på något midsommarfirande som förvisso slutade med blodvite, men innan det handlade väldigt mycket om hur jag och Matilda hetsade vårt lag till vinst. Samtidigt som någon annan helig jävel propsade på att själva deltagandet skulle vara det viktiga. Pyttsan. Alla vet fattar väl vad som är det viktiga med att tävla? Just det - vinst. I efterhand fattar jag att det verkliga första priset var den där knäppa stunden med Matilda.
Matilda provar om ett ringbrynjeaktigt draperi kanske är en outfit för döden
Vi insåg tackolov att det var mer GoT i tid, innan vi slet ned det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar