Första gången jag träffade Carol föll jag helt pladask för henne. Vi hade pratat i max fem minuter innan jag tänkte ”att här har jag en vän för livet om jag sköter mina kort rätt”. Och detta har hittills visat sig vara sanningen. Såklart att livssakerna kommer emellan ibland, men då finns vi ändå där någonstans mellan alla lager. Det är tryggt och fint. En väldigt härlig sak med Carol är att hon och jag hyser exakt varma kärlek för allt som är lurvigt, mjukt och gulligt. Katter, hundar, getter, kor - you name it, vi älskar dem alla. Fick vi bestämma skulle vi varje dag somna med sängen full av teacupmini-grisar, och kattungar. Innan Carols son Alfons föddes kom vi överens om att vi skulle göra vårt bästa för han skulle bli en djurälskare, och enligt vad jag har hört så tror jag att det projektet går rätt bra. Ett annat projekt vi lyckats väl med är det supersmarta paxsystemet. Hur vårt umgänge utan det hade sett ut är det ingen som vet. En sak vet jag dock, hade jag inte träffat dig hade mitt liv i Stockholm varit väldigt annorlunda, förmodligen väldigt mycket tråkigare. Utan dig skulle jag aldrig få bli både rädd och lycklig varje gång du visar skrämstanden. Dessutom älskar jag att du helt plötsligt ringer mig för att fråga om vem som helst kan ha läppstift och efter dagen det ständigt bär det, efter 36 år utan.
Också förlåt för att jag tappade dig in i TV-bänken när vi gjorde flygplanet 04.15 nånting på efterfesten till ditt 30-årskalas…
Också förlåt för att jag tappade dig in i TV-bänken när vi gjorde flygplanet 04.15 nånting på efterfesten till ditt 30-årskalas…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar