Enligt Attraktionslagen är det viktigt att känna tacksamhet för det man har och det man får. Har man en Astrid i sitt liv så lovar jag dig att man är både glad och tacksam för det - ofta. Inte för att jag vill att du ska någonsin ska behöva leva upp till något rykte, men LYLLO alla som får ta del av dig, din gränslösa, smarta humor och dina kloka tankar. Jag hoppas du fortsätter trilla ner som en guldklimp i huvudet på folk - jag hoppas de är värda, och kloka nog att fatta vad du är. Vad du faktiskt är gjord av. Menar alltså inte finsk sisu och kycklingkorv. Vi två träffades på Medieskolan när vi skulle göra något projekt över klassgränserna. Jag var ganska sjövild på den tiden, Astrid var definitivt ganska ännu mer sjövild på den tiden så vi fann väl varandra där någonstans. Sen växte det. En gång i livet när mitt hjärta var fullständigt förintat till köttfärs fick jag världens finaste brev av Astrid. Tankarna i det drog sakta, men säkert upp mig från botten och jag är dig evigt tacksam, för denna lilla, men ack så stora gest. Gaffeln hänger på min bokhylla än idag, som en ständig påminnelse om vår vänskap och att något bättre är på väg de dagar livet känns motigt. Men det finns ett litet, litet moln på vår himmel, jag är nämligen jääävligt nervös inför den dagen du får för dig att köra utpressning mot mig. Finns det någon som sitter på ett nedrigt litet bildakriv från mindre smickrande tillfällen är det nämligen du.
Pöllister och Astrid. Vem som är förlängningen av vem vet ingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar